Nordisk Kriminalkrönika

En drygt 25-årig kvinna utför en synnerligen grym tortyr av en man hon tidigare haft ett förhållande med. Hon får hjälp av flera män. Efter tortyren överges den svårt skadade mannen i en liten jaktstuga på Hallandsåsen - men en kvinna ringer anonymt till SOS. Lyckades utredarna lägga hela det stora pusslet och vad var det egentliga motivet? I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Annétthe Zettergren är en riktig mönstermedborgare. En hårt arbetande sjukgymnast som använder sin fritid för att förbättra samhället i sin roll som politiker, och som ledamot inom polisstyrelsen hjälper hon osjälviskt till med uppehållande av lag och ordning i samhället. Det är bara en man som anar att någonting inte står rätt till. Den envetne lokalreporten från Värmlands Folkblad börjar nysta i Zettergrens förehavanden, och vad han finner ska komma att leda till en polisutredning som blir känd i hela Sverige.

Beskedet i september 2003 att Anna Lindh, Sveriges utrikesminister, fallit offer för ett brutalt mord skakade om hela nationen. Nyheten väckte känslor långt utanför landets gränser på samma sätt som mordet på statsminister Olof Palme 1986. Att gripa gärningsmannen snabbt var av största vikt, och ett intensivt utredningsarbete sattes i rörelse.

Den 11 juni 1982 på förmiddagen kontaktade en läkare på intensivvårdsavdelningen, Sahlgrenska sjukhuset, den så kallade våldsspaningsgruppen i Göteborgs polisdistrikt och berättade att en 58-årig kvinna införts till sjukhuset den 9 juni med tecken på en svår förgiftning. Läkaren meddelade också att kvinnans make införts två dagar senare med liknande symptom som sin hustru. Kvinnan var enligt läkaren döende. Hon hade drabbats av en nästan total förlamning och blivit medvetslös strax efter det hon kommit in på sjukhuset.

När Eva var tre år gammal träffade hennes mamma en ny man i sitt liv, Sven. De bodde tillsammans i Helsingør i en tvårummare och Eva tyckte att hon hade ett bra förhållande med sin nya styvfar. Men när hon var sju år gammal förändrades allt. Sven började bli närgången, besökte henne ofta om nätterna, tog på hennes kropp och kröp ner i hennes säng. Varje gång sa han samma sak: "Du får inte säga något, till någon ..." I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Kvällen den 4 februari 2011 blev en ung man bortförd av tre gärningsmän i en bil. Han misshandlades på en öde plats i Kristianstad och tvingades ringa ett telefonsamtal för att lura sin kompis till ett möte. Därefter lämnade två av gärningsmännen platsen medan den tredje stannade kvar och vaktade den misshandlade mannen. Gärningsmännen lyckades även föra bort kompisen i samma bil, men jagades ifatt av dennes bror. Gärningsmännen sköt då ett flertal skott mot den efterföljande bilen.

En semesteridyll får ett ovälkommet besök av en väska som innehåller en tragedi. Det är augusti 1969 och semestertid med tillfälle till bad och segling, avkoppling och tid utan stress. Morgonen den 7 augusti 1969 strålar solen från en nästan molnfri himmel. Två dykare är denna morgon i båt på färd från Lysekil till Grundsund på Skaftölandet öster om Gåsö. Under båtfärden får de plötsligt se en väska flyta i vattnet. Intresset hos dem väcks. Vrakgods har alltid intresserat kustfolk. De styr mot väskan.

"I juni påbörjade undertecknad ett semestervikariat som truckförare på Svanström, kontorsmaterielgrossisten, i Sätra industriområde. Aldrig hade jag då trott att jag skulle bli arbetskamrat med en av Sveriges just nu mest aktiva nazister." Denna anteckning hittades vid husrannsakan i Björn Söderbergs lägenhet något dygn efter att han kallblodigt mördats av tre unga nazister utanför sin egen dörr. Mordet på Björn Söderberg var på alla löpsedlar 1999. Facket SAC instiftade ett civilkuragepris i hans minne efter dådet.

I sex år har de varit på fri fot. Den ökända trion som kallas Gubbligan. Peter Pohla, Jan "Nisse-pistol" Nilsson och Ulf Nilsson glider ständigt polisen ur händerna efter varje stöt, och polisen försöker förgäves hitta information om gärningsmännen. Ligan slår till mot penninginrättningar runt om i Sverige; flera banker blir utsatta för grova rån. Polisen är ligan ständigt på spåren, men det krävs fler uppgifter, bättre vittnesmål för att kunna stoppa ligan. Polisen vet inte längre vad de ska ta sig till när de får ett vittnesmål som ska förändra allt.

En 27-årig kvinna från Helsingborg blir bortförd från sitt hem. Dagen efter får hennes föräldrar ett brev skickade till sig där kidnapparna begär 325 000 kronor i kontanter i utbyte mot deras dotter. Som bevis för att de har henne bifogas dotterns avklippta pekfinger. Men när det otäcka meddelandet når hennes föräldrar är det redan för sent, hon är död ... När ett gripande väl kunde genomföras kommer det fram att initiativtagaren till brottet hade skaffat hjälp på det mest besynnerliga sätt: genom en kontaktannons i tidningen.

Klockan är kvart över sex på morgonen när Peter Ivarssons chef får ett samtal från färdtjänstens ledningscentral. Den 23-årige Peter har inte infunnit sig till hans schemalagda körningar. Motvilligt får hans chef själv rycka ut och köra Peters runda, men berättelsen slutar inte med att den unge mannen kommer till jobbet nästa dag som hans chef trodde. Istället kallas polisen till på jakt efter 23-åringen, en jakt som slutar på värsta möjliga sätt ... I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

"'Om du inte är snäll, så kommer Rottenikken och tar dig!' Hur många olydiga barn från krigstiden är det inte som idag kan minnas detta hot från sina föräldrar? Rottenikken - Rolf Erling Knutsen - är en av de märkligaste personerna i norsk rättshistoria." Knutsen härjade som värst i norska Telemark när landet var under tysk ockupation. Den norska allmänheten lärde känna honom genom sensationellt dramatiska tidningsartiklar, och hans våldsamma rykte användes av nazisterna i skrämselpropagandan mot den norska motståndsrörelsen.

"Lämna edra döttrar hos mej när ni vill vara för er själva, jag tar mjukt och kärleksfullt hand om dem på alla sätt. Lämplig ålder omkring 8-9 år. Signatur flickälskare." Ur annons i pedofiltidning. Under tidigt 90-tal landar ett misstänkt barnpornografiärende hos polisen. De har blivit tipsade om att en postbox utanför Stockholm fungerar som avsändare och mottagare av en stor mängd videokassetter med pornografiskt innehåll.

Natten den 23 augusti 2008, söder om Trondheims centrum, kör ett par upp för Ringålvegen. Plötsligt ser de en bil vid sidan av vägen, och en mans överkropp som väller ut från förarsätet. De stannar snabbt till och närmar sig den okända mannen, kanske är han sjuk eller kanske har han varit med om en trafikolycka? Men när paret kommer fram och ser vad mannen utsatts för råder inga tvivel; han har blivit mördad. Men vem är kapabel till ett sådant brutalt mord? Och kan polisen hitta den skyldige innan någon annan råkar illa ut.

Polis och läkare slog fast att det rörde sig om ett självmord, men de efterlevande var inte lika övertygade. I närmare 19 år gick de och bar på denna osäkerhet i sinnet. Ja, de misstänkte till och med en bestämd person som mördare. Hur det slutade, nämligen att ortens nye polisassistent tog upp saken på nytt och vad detta slutligen ledde till, skildras i den har artikeln. Fallet visade sig småningom också ha en parallellhistoria. Samme man hade nämligen varit misstänkt for att ha begått ytterligare ett liknande mord, 26 år tidigare.

Advokaten hade varit offentlig försvarare för en ung pojke. Genom det särskilda förtroende han därigenom skapat, utnyttjade han pojkens beroende och övertalade honom att begå flera brott under sommaren 2007. Brott som riktade sig mot Advokatens före detta fru. Det blev dyrt för Advokaten, på mer än ett sätt.

Klockan 23.40 på julaftonskvällen 2001 ringer en man in till 112. När operatören frågar vad det är som har hänt svarar bara mannen kortfattat: "Jag har gjort ett mord." Genast är polisen igång, och man åker ut till den lägenhet som mannen förklarat att han befinner sig i, för han har lovat att stanna där han är. När polisen anländer möts de av en fruktansvärd syn. Gärningsmannen griper man snabbt i vardagsrummet, men i sovrummet hittas en annan man brutalt mördad. "Har du gjort detta?" frågar polisen, och det enda man får till svar är "Jag minns inte...

Den 28 januari 1990 anträffades den fyraårige västtyske pojken Michael döende, enligt moderns och hennes sambos uppgifter efter ett drunkningstillbud, i ett tält vid sjön Tjeggelvas i Arjeplogs kommun i Norrbotten. Den utredning som verkställdes i ärendet och huvudförhandlingarna inför tingsrätt och hovrätt kom att blottlägga så skrämmande och tragiska omständigheter under vilka den lille pojken framlevt sina sista levnadsmånader, att det kom att uppröra allmänheten såväl i Sverige som i delar av dåvarande Västtyskland.

När namnet Christiania nämns i något av de nordiska länderna vet alla vad man menar. De flesta har tagit ställning till rådande förhållanden och Christiania har under årens lopp varit föremål för många hårda debatter såväl i Danmark som i övriga Norden. Under 1970- och 1980-talet gick debatten om narkotika, och i synnerhet hasch, varm i Danmark. I Christiania skedde handeln på öppen gata, vilket under denna tid oroade de nordiska grannländerna.

Den 13 september 2000 kallade polisen i Kristiansand till presskonferens för att berätta att ett av tidernas mest skakande mordfall hade klarats upp. Ogärningen hade förövats i Baneheia, ett naturområde strax norr om Kristiansand. Två små flickor, åtta och nio år, hade blivit våldtagna och mördade och två unga män var misstänkta för morden. Artikeln skildrar arbetet att finna de försvunna flickorna, hur polisen därefter försökte kartlägga varje rörelse för alla som besökt platsen där flickorna påträffades -- och att utreda vem som hade begått det fasansfulla brottet.